I am no superman

Was it worth it after all?

Min sponana reaktion är att peka fuck you och ge upp. Lägga mig under täcket och dö typ.
Men när man går mot tåget och allt känns som förut, man vill inte släppa taget, men gör det, och längtar tills imorgon, då kan man ju inte dö? allt blir nog bra, det behöver bara lugna ner sig lite nu. Jag blev så sårad.

Nu har jag i alla fall lagt alla kort på bordet; jag mår inte helt toppen just nu. Vad han gör med den vetskapen är upp till honom, hoppas att det blir bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0